Välkommen - Welcome

Känn dig varmt välkommen hit. Om du vill får du gärna lämna en kommentar. Jag hoppas att du kommer att trivas här.
Om du vill använda någon av mina bilder, var vänlig kontakta mig.

You are very welcome to my blog. Feel free to leave a comment. I hope you will enjoy your visit.
If you want to use any of my photos, please contact me.

fredag 5 oktober 2007

Det är aldrig för sent

Tanken på att det aldrig är för sent att byta bana här i livet är ganska uppiggande. Det kan sporra en när man blir lite filosofisk och tänker på sin egen situation.

Det bästa exemplet på hur man kan slita sig loss från ”måsten”, konventioner, dåligt självförtroende och annat som håller en tillbaka är engelskan Mary Kingsley. På vårt senaste bokklubbsmöte berättade Modesty livfullt om detta spännande livsöde, nedskrivet på svenska av Signe Höjer.

Mary Kingsley föddes i det viktorianska England 1862 och uppfostrades i en strikt borgerlig miljö. Även om fadern, och även senare brodern, var upptäcktsresande, levde familjen ett vanligt familjeliv med inrutade roller. Medan brodern fick utbildning, fick Mary lära sig sköta hemmet och när modern så småningom blev sjuk, blev det Mary som fick ta hand om hennes omvårdnad.

När Mary var 30 år och förmodligen ansedd som en ogift gammal nucka, dog föräldrarna. Men i stället för att bli en fri kvinna och kunna börja leva sitt eget liv, fortsatte livet i samma spår för Mary som blev sin brors hushållerska.

Fast någonstans inom Mary måste det ha funnits många drömmar och förhoppningar. Alla de berättelser som hon hört sin far berätta - om främmande länder och människor - måste ha ristat in sig i hennes själ. För Mary bestämmer sig för att själv resa ut på upptäcktsfärd. Men en sådan resa kan bara planeras in samtidigt när brodern var bortrest och inte behövde hennes omsorger.

Jag tänker på Mary där hon går hemma i det mörka och ganska överbelamrade viktorianska hemmet och drömmer sig bort, hur hon planerar och tålmodigt inväntar rätt tid. Men så kommer den dagen då hon kan resa iväg. Hon lämnar England bakom sig och styr färden mot Kanarieöarna. Tvärt emot sina manliga kollegor är hon inte utrustad till tänderna och åker inte med en stor grupp av tjänare, utan hon åker ensam, iklädd sin långa kjol och endast beväpnad med sitt svarta paraply!

Från Kanarieöarna går resan vidare till Västafrika där Mary reser runt. För att kunna försörja sig säljer hon krimskrams och tobak till infödingarna, en födkrok som knappast ansågs vara värdig en viktoriansk dam.

Vilken fantastisk upplevelse resan måste ha varit för Mary. Och vilken uppenbarelse hon måste ha varit för de infödda; en dam i lång svart kjol, vit blus med hög krage, svart hattskrålla och ett paraply som tar sig fram i djungeln.

Mary älskar Afrika och känner att detta är hennes hem men när broderns resa är slut, måste Mary återvända till England och sin roll som hushållerska. Men så fort hon kan återvänder hon än en gång till Afrika.

Hon råkar ut för många olika strapatser men en engelsk dam vet hur man tar sig ur alla knipor. När hon paddlar uppför en flod blir båten attackerad av en krokodil men Mary slår men all kraft paddeln i huvudet på krokodilen som lommar iväg. En annan gång trillar Mary ner i en lejongrop men hennes många kjolar lindrar fallet mot de spetsiga käpparna och hon undkommer oskadad. När hon är utan varor och råkar ut för aggressiva och besvikna köpare säljer hon helt enkelt sina egna kläder och snart springer infödingarna omkring i vita spetsblusar.

Samtidigt som Mary är en gammalmodig viktorian är hon också frisinnad och går sina egna vägar. Hon tycker inte om de kristna missionärerna som hon anser förstör den inhemska kulturen. Hon möter Afrikas invånare med respekt och försök till förståelse.

Efter den andra resan återvänder Mary än en gång till Afrika, denna gång till Sydafrika där Boerkriget pågår. Under två månader använder hon all sin kraft och energi till att försöka hjälpa de sjuka soldaterna innan hon dör i tyfus år 1900, endast 38 år gammal.

Även om hennes frihetslängtan till sist ledde till en för tidig död, innebar hennes radikala förändring av sitt liv att hon fick uppleva fantastiska saker som hon annars bara hade drömt om.

Låt det vara en lärdom för oss alla. Det är aldrig för sent för att försöka infria sina drömmar!

21 kommentarer:

Lily of the valley sa...

Så sant, så sant.
Trevlig helg
kram Lily

Maria-Jag blommar sa...

Men hur bra passar inte ditt inlägg för mig idag när jag bytt bana och försöker satsa på mitt eget hantverk?? Jag kan nästan tro att du skrivit för att peppa mig att göra det här som jag tror på! Tack! (även om jag förstår att du inte skrivit till bara mig...)

Trolda sa...

Vilken fantastisk historia! En beundransvärd dam må jag säga! Och visst är det "aldrig försent" !!! Och visst är det härligt när Livet ter sig i nya banor och man kan haka på till "okänd destination"! Även om det ibland också kan innebära en smula av osäkerhet och rädsla inför det nya...Ditt inlägg från ditt hem är ju bara STRÅLANDE! får en stark känsla av mysig och engelskinspirerande miljö. Spm GJORT för långa stunder med hett thé och intressant läsning i klassiska fåtöljer...=D HÄRLIGT! ha en underbar helg!

Trolda - kramar =D

karin a sa...

Vilken hoppfull berättelse, tack för att du delar med dig Poppins! Vi har verkligen alla något att lära oss av henne. Ska se om jag kan få tag på boken, får verkligen lust att läsa den. Ha en fin helg! kram

VÅRT NYA HEM sa...

Vilken kvinna! Du har så rätt i det du skriver, det är aldrig försent här i livet. Måste berätta något som vi var med om för ett par år sedan. Min man och jag satt på flyget på väg mot Florens och bredvid oss satt en äldre man. Vi började prata med honom och han berättade att han var på väg till södra Italien (klacken) för att under tre veckors tid lära sig italienska! Han var 83 år gammal!!! Då kände jag precis det du skriver om: det är ALDRIG försent! Vill tacka för dina gulliga rader hos mig, det du skrev är så sant!!! Jag känner också att bloggen är som min "ventil" där jag får fokusera på det positiva! Det känns tråkigt på ett sätt att bara ha bloggen öppen för inbjudna läsare, men skönt på ett annat för nu känner jag ännu mer frihet att skriva och visa bilder på vad jag vill!! Jag är gad för att du vill fortsätta läsa hos mig, trots att du nu får logga in!
Önskar dig en fin helg!
Stor kram!!!

Charlotta sa...

Vilken kvinna! Visar att man aldrig ska sluta drömma eller försöka nå dit man aldrig varit förr. Hon skulle bara få veta att hon fortfarande är omtalad för det hon gjorde.

Min Skattkammare sa...

Ett spännande livsöde!
Men, vad jag gillar ditt hem! Det ser så där charmigt inbjudande ut med alla härliga färger och böcker som gör hemmet så levande.
Jag har också massor av böcker, kan inte skilja mig från dem heller, trots att många står och samlar damm.
Ha´en fin lördag!
Kram kicki

Lina på gården sa...

Ett litet blygsamt tips om ett erbjudande jag har på min blogg just nu som jag kallar "bloggrabatt"!
Kolla in vad det innebär om du är nyfiken...

Jag ursäktar mig även för att tränga mig på såhär ofint och oinbjudet men man vill ju nå nya bloggare också... utan fräckhet kommer man ingenstans. =)

God helg på dig!

Vänliga hälsningar

/Lina

Guldkant På Livet sa...

Oj vilken lång histora och vackra bilder! Jag ska läsa igenom det vid ett senare tillfälle, låter intressant... Ha en skön helg önskar Mari

chatrine sa...

Spennende historie, og for en dame! Ja, man må ta noen sjanser noen ganger:)
Ønsker deg en flott lørdag!
Klem:)

åsa sa...

Så sant..vilket liv.. och på en helt annan tidsålder än nu..
Du förstår vilken tid det tog o resa..=))/åsa

Veronica sa...

Åh, vilket underbart inlägg, det är så sant som det är skrivet; Man måste våga att gå utanför de vanliga rutorna ibland... Det behöver ju inte tvunget vara så radikalt som att åka till Afrika i långkjol.
Ha en fortsatt trevlig helg!

Tibbinge sa...

Ville bara bjuda in till Tibbinge, en plats i fantasin, fylld med vardagsdramatik och ingenting.

http://tibbinge.blogspot.com/

vänliga hälsningar
Petra Uhlv, webmaster

Styling a`la Anna sa...

Jaha ja, här börjar man till och med å grina lite!! Tack för en härlig historia!
Ha en bra dag!

EVA AGNES sa...

Så trevligt du har skrivit om Mary Kingsley. Att hon vågade!!!!
Själv har jag aldrig vågat ta många steg från mitt inrutade liv och mina hem.
Tack för berättelsen om henne.
Tack också för din kommentar hos mig. Särskilt glad blev jag för att du gillade mitt rosenfoto. Eftersom du är en god fotograf tog jag det som en stor komplimang.
Kramar Eva Agnes

Moa sa...

Vilken fantastisk historia.. och det visar att man kan bara man vill och att förändringar kan bli mycket bra. När man står där i livet och man vet att något måste förändras för att man ska kunna gå vidare kan det kännas jobbigt, då gäller det att vända på det och tänka på alla möjligheter som förändringar kan ge.. men det är inte alltid lätt. Känner att vi står där lite nu och därför var ditt inlägg väldigt tänkvärt.. Kram Monica

Monica sa...

Oj Poppins..
Det var jag.. som var inloggad på mina nya projekt.. Kram Monica

Naparai sa...

Mycket , mycket intressant levnadsöde. Fick mig verkligen en rejäl tankeställare. Känner själv att jag vill göra något radikalt. Nu börjar en tanke gro i mitt inre...varför inte ta hela familjen och flytta till Spanien ett halv år?! Vill verkligen byta miljö.

Anna sa...

Jättefint skrivet och ett så aktuellt ämne. Många är det som nu för tiden går med tankar om att sadla om, men funderar på om de kan/törs. Dit hör jag med .. Man kommer inte ångra det man gjort, utan det man INTE gjort på dagen D tror jag. Tål att tänkas på.

Ha det riktigt bra!

Lusthuset sa...

Tack snälla Poppins för denna historia. Vilken krut det måste ha varit i en del av dessa viktorianska damer. Fantastiskt vilken gnista de hade. Vi är alldeles för bortskämda och "försoffade" många av oss för våga oss på sådana äventyr. Skönt att veta att det ALDRIG ÄR FÖRSENT.
Kram och tack för ett fin inlägg.

tilde sa...

Ditt hem ser ut som jag hade tänkt mig, smakfullt personligt o fullt med böcker.
Kvinnliga levnadsöden biter sig fast när man läser dom,tänk alla som inte förverkligade sina drömmar..som bara inte kunde...
nu har jag skrivit ner titlarna på böckerna du läst nu, biblo nästa imorgon!