Välkommen - Welcome

Känn dig varmt välkommen hit. Om du vill får du gärna lämna en kommentar. Jag hoppas att du kommer att trivas här.
Om du vill använda någon av mina bilder, var vänlig kontakta mig.

You are very welcome to my blog. Feel free to leave a comment. I hope you will enjoy your visit.
If you want to use any of my photos, please contact me.

onsdag 28 april 2010

The king's wife

Françoise
Part II
När drottning Maria Teresia dog år 1683 stod Ludvig XIV inför valet att gifta om sig. Det fanns många prinsessor runt om i Europa som gärna ville bli drottning av Frankrike. Men kungen tvekade. Han hade säkrat tronföljden med sin son Louis som i sin tur hade två söner (som kom att bli tre inom något år) och att starta en ny dynasti med en ny drottning kunde leda till konflikter gällande tronföljden. Det kunde innebära med stora problem för landet.

Istället bestämde sig kungen för att gifta sig av kärlek – i hemlighet - och den utvalda kom aldrig att bli drottning utan fick nöja sig med att vara kungens hemliga fru. Vem var då den utvalda?

Françoise d'Aubigné föddes 1635 i ett franskt fängelse. Hennes far stod i opposition mot Ludvig XIII och fängslades därför - dessutom var han en riktig slarver och bedragare. Man tror att Françoises mor bodde i fängelset för att vara i närheten av sin man och att barnet därför föddes innanför murarna. Françoise växte upp hos sin fars släktingar på ett gammalt slott. Där var hon lycklig, hon levde ett enkelt liv; hon lärde sig mjölka kor och laga mat vid sidan om lekar med kusinerna.

När Françoise var omkring 5 år, benådades fadern som beslutade att ta med sig sin familj till de franska kolonierna i Västindien. Efter en fruktansvärd överresa kom familjen fram till ön Martinique där de utan pengar försökte starta en plantage. Inom kort lämnade fadern kvar familjen på ön för att resa tillbaka till Frankrike för att, som han påstod, försöka utverka en tjänst på ön som innebar en inkomst som familjen kunde leva på. Problemet var att han inte återvände utan for vidare på nya äventyr i Europa och dog utan att göra något mer för sin familj. Efter några år lyckades familjen att ta sig tillbaka till Frankrike.

Françoise hade trivts i Västindien, hon älskade att leka med barnen på ön och att springa omkring barfota på stranden. När hon kom tillbaka var hon brunbränd som en pepparkaka – i kontrast mot skönhetsidealets ljusa vita hy. Fina damer brukade bära mask när de vistades utomhus för att inte förstöra sin ansiktsfärg. Françoise kom under många år att kallas den vackra indiskan. För vacker var hon, framför allt hennes mörka ögon omtalades och beundrades.
Paul Scarron

Men åren som följde var inte lyckliga för Françoise. Eftersom modern inte kunde ta hand om sina barn, placerades Françoise hos en gudmor i Paris som mest ansåg att flickan var till problem. Hon kom också under en tid att bo i kloster men där trivdes hon inte alls. Till sist accepterade hon, vid 17 års ålder, att gifta sig med Paul Scarron, en känd författare. Han erbjöd henne två alternativ, att de gifte sig eller att han betalade en plats i kloster för henne. Hon valde det första alternativet trots att han var 25 år äldre och dessutom så handikappad att han var helt förvriden i kroppen och forslades fram i en låda på hjul.

Naturligtvis blev Françoises främsta roll i äktenskapet att vara sjuksköterska men även värdinna för den intellektuella krets som Scarron tillhörde. På det sättet öppnades en ny värld för Françoise som snabbt fick många beundrare, inte bara för sitt vackra utseendes skull utan även för sin intelligens och charm. Hon kom att bli god vän med författaren Ninon de l’Enclos, en kvinna som gick sina egna vägar. Ninon ställde till skandal genom sina många älskare och vägran att gifta sig med sina barns fäder. Trots detta umgänge lyckades Françoise behålla sitt goda rykte och hon ansågs vara en from ung kvinna.
Ninon

Hennes fromma rykte gav henne inträde till de finare salongerna där hon snart umgicks med högsta adeln, dock alltid medveten om sin lägre rang och därför alltid tjänstvillig. Efter åtta års äktenskap dog Paul Scarron, han lämnade inga pengar efter sig och Françoise var helt barskrapad. Françoises höga vänner lyckades övertala kungens mor, drottning Anna, att ge henne en liten årlig pension så att Françoise skulle ha något att leva av. Men när drottningen dog 1666, drogs pensionen tillbaka.

Françoise blev under de här åren god vän med kungens älskarinna Athénaïs, markisinnan de Montespan, som fick stort förtroende för Françoise och bad henne ta hand om hennes och kungens första barn. Det var ett erbjudande som Françoise inte kunde tacka nej till. I all hemlighet flyttade hon till ett hus i Paris för att bli kunglig barnsköterska. Under årens lopp kom det ena efter det andra kungliga barnet i Françoises vård.

Françoise älskade barn och under hela sitt liv intresserade hon sig för barns uppfostran och tyckte om att umgås med barn. Under den här tiden var barn annars ganska osynliga i samhället, kanske för att barndödligheten var så stor. Alla föräldrar förlorade flera av sina barn och få nådde vuxen ålder. Av de sju barn som kungen fick tillsammans med Athénaïs överlevde endast tre. Françoise älskade dem alla men den största favoriten var Louis-Auguste, greven av Maine. Den lille gossen var handikappad och det tog många år och smärtsamma behandlingar innan han lärde sig att gå. Kärleken mellan honom och Françoise kom att bestå hela livet ut.
Françoise med två av kungens söner, greven av Maine längst till höger

När kungen besökte sina barn, måste han ha blivit intagen av den hemtrevliga atmosfär som Françoise hade byggt upp. Han måste även ha blivit berörd av henne själv, för hon kom så småningom att bli hans goda vän och förtrogna. Som tack för hennes lojalitet mot honom, Athénaïs och barnen, belönade han henne med titeln Madame de Maintenon. Maintenon var ett gods som Françoise själv köpt för de pengar hon fått i ersättning som barnsköterska. Hon drömde om att dra sig tillbaka dit och leva i fred med sina skyddslingar. Hon hade alltid nya pojkar och flickor under sina vingar. Men totalt under hela sin livstid, kom hon inte att ha bott mer än några månader på sitt slott eftersom kungen alltid ville ha henne vid sin sida.

Athénaïs såg inte Françoise som ett hot om kungens gunst. Françoise var ju sex år äldre än henne och tre år äldre än kungen själv. Men tiden visade att medan Athénaïs popularitet sjönk, steg Françoises. Nu är vi tillbaka vid tiden för drottningens död 1683 och kungen har blivit mycket fäst vid Françoise och bestämmer sig för att gifta sig med henne. Bröllopet skedde i hemlighet och det finns inga bevis på att det verkligen ägde rum, men redan under deras samtid var man säker på att ett äktenskap hade ingåtts. Man lade märke till de hedersbevis kungen visade henne. Hon fick titeln markisinna, var alltid i kungens närhet, de tillbringade många timmar ensamma och han kom att vara henne mer trogen än vad han var mot drottningen. På en tavla gav kungen tillstånd att hon avporträtterades med en hermelinpäls, ett kungligt attribut.
Françoise i hermelinpäls

De levde tillsammans i nästan 30 år, fram till kungens död 1715. Han var då 77 år gammal. Françoise dog 1719, 84 år gammal. Då hade hon levt några år på S:t Cyr, den klosterskola som hon grundat för adelsflickor. Hon kunde se tillbaka på ett långt och innehållsrikt liv. Flickan som föddes i ett fängelse och som hamnade i Versailles. Flickan som gick från att vara Françoise d'Aubigné till att bli madam Scarron för att sluta som markisinnan de Maintenon. Kvinnan som blev kungens fru men som aldrig fick bli drottning. Kvinnan som älskade barn men som aldrig fick några egna.

Vill du läsa mer? Här kommer två boktips:
Francoise Chandernagor: Konungens allé
Antonia Fraser: Ludvig XIV och kärleken

This is a long post about Françoise, Madame Maintenon, who was married to king Louis XIV but she was never the Queen of France. You can read it with help of the Google Translator even though everything will not come out right.

5 kommentarer:

♥ Hannele på Hisingen sa...

Tänk vilket liv, det är så spännande att lära sej mer, hur livet var förr.

EVA AGNES sa...

Tack rara Poppins för den läsupplevelsen. Så intressant.
Ska försöka få tag i någon av de böckerna.
Kramar och skön helg
Eva Agnes

Julia C. sa...

Very interesting your post, now I'll read a little bit about the Louis XV story. Thank you. Julia C. from Argentina

Trolda sa...

Du skriver så medryckande och jag blir som förflyttad tillbaka i tiden! =D Vad spännande att få ta del av hennes liv och leverne...det verkar som hon trots allt var en lyckligt lottad kvinna och att hon just var lycklig. Tack för detta kära Poppins!

Trolda - kramar =D

Agneta sa...

Hejsan, Poppins!
Nu har jag nästan hållit andan av spänning i evigheter. Francoise levde ett innehållsrikt och varierande liv.
I tider som dessa, med kronprinsessbröllop är det kanske lite extra intressant att läsa om kungligheterna förr.
Just nu så tycker jag att TV "svämmar över" av gamla kungliga bröllop och kungahistoria, på både gott och ont.

Tänk om vi alla skulle skriva våra memoarer, undrar just om vi fick tid över till annat än att läsa om divergerande människoöden.
En tanke i sena natten ;-)
Kram, Agneta